Liv, Kibera och Kimbija

En, återigen, solig dag i Nairobi. Två gånger i veckan har jag Kemi , med min galna lärare Liv. Kemi är, inte helt obekant, ett svårt ämne som behöver förklaras grundligt. Min lärare pratar en underbar norska, med lite inslag av engelska och svårttolkad svenska då det behövs. Nog för att jag, för att förstå, får plugga lite på egen hand, men hon är galet kul . Helt galen och att mäta upp mängder med svavelsyra, noga beräknat med hur många mol annat ämne som ska i det exicterar inte. Häromdagen frågade vi vad som händer om man blandar saltsyra, svavelsyra och salpetersyra och fick svaret att man vet inget för än man provat. Sagt och gjort vi provade, och det exploderade pyste och bubblade över så det stod härliga till. Galenskap. Och även sjukt sant. Praktiskt lärande!

I dessa dagar har jag haft min första riktiga löpar-träning med Leah, en kenyansk marathonlöpare. Vi sprang totalt 8 km, överallt runt i närområdet. Bland annat Kibera, Afrikas största slum. Folk kollar nyfiket när ett gäng musungos ( vitningar ) kommer flåsande med hejar på. ”Run run run” ”KIMBIJA, KIMBIJA” ”GO go go”. Men det blir mer naturligt att få vara med henne och träda in i den sjuka världen. Med skräp, misär och illa luktande gränder som slingrar sig mellan plåtskjulen till hus. Pårökta människor, skrattande människor, sjuka människor, arbetande människor. Jag har även haft min afrikanska dans träning, lika roligt det. And I pepetaa…

Igår hade vi praktikdag med U-landkunskapen. Vi började med en föreläsning av en kille som heter Bernhard, sedan delades vi upp i tre grupper. Min grupp började åka med Bernhard till Kibera. Vi gick till några kvinnor, som alla är HIV-positve. För ett par fyra år sedan blev man utstött och särbehandlad om man bar på AIDS. Dessa kvinnor hittade varandra och tillsammans har de startat en grupp, Power Women Group som pysslar och knolar med armband, smycken, väskor, sjalar osv, för att kunna försörja sina familjer och för att tillsammans kunna accepteras av det Kenyanska samhället. Jättejättefint! Sedan besökte vi St. Christina kindergarten, också mitt i slummen, och träffade, höll i handen och pratade med barn. Där ska vi också arbeta i framtiden och hjälpa till med undervisning, leka med barnen och upprustning av plåtskjuls-skolan. Väldigt berörande. Åandra sidan var det svårt att ta in alla intryck. För det är så många och det är så fruktansvärt orealistiska. Att folk lever bland sophögar och flying toilets (stoort problem i Kibera), se bifogad artikel. Sedan for vi vidare till en pojk gymnasieskola. Där vi bytte tankar och kultur med dem. Det var skönt att snacka med folk i ens egen ålder, för trots att våra livsvilkor är så otroligt olika, har vi mycket gemensamt tankar,intressen och drömmar. Bortsett från en kille som drömde om att bli corrupted lawyer. Haha. De är åtskiljda från flickskolan för att kunna koncentrera sig på studier istället. Vilket egentligen, enligt mig har motsatt effekt. De var som besatta av att prata om relationships. Om man blir påkommen med en pojk- eller flickvän blir man antingen piskrappad av varje lärare tio gånger var eller avisad av familjen. Sjukt. Att ha sex med någon innan giftemål var heelt obegripligt för dem. Läraren sade när vi kom in i klassrummet; Guys, do you remember what I told you. The thing about Biology.? Och alla skrattade. Som sagt, motsatt effekt. Idag är det fredag och vi ska troligtvis ut ikväll och imorgon. Människorna om kring mig är sjukt sköna och vi börjar sakta med säkert bli en liten familj. / My