månen är uppochner

vårt så kallade grupp rum. too bad.

månen är upp&ner. japp, så är det i Afrika. den ser ut som en vattenmelon mera. Några av vakterna går utanför mitt fönster och skrattar tillsammans. Sickadorna spelar.

Skolan är igång, ganska full rulle. Det är faktiskt kul. Annorlunda, men ändå inte. Surrealistic but real, mamma. På u-landskunskapen skulle vi ut och vandra runt i kvarteret för att observera omgivningen in i detalj. Helst plötsligt kom vi till ett fotbollsfält fuullt av små barn och seniorlag som spelade / tränade / matchade. Jag kände igen mig, och kom såsmåningom på att det var där vi i vintras delade ut fotbollsprylar. Det var inte alls långt från där jag bor, vilket innebär att det är väldigt nära Kibera, ett av afrikas största slumområden. Rätt som det är, när jag står där som dumma turisten och glor springer ett gäng smågrabbar förbi, med IFK Örbys gamla matchställ. Skoja inte, jag kunde knappt stå stilla av entusiasm. Att grejer vi skänkt och samlats in faktiskt kommit till sin rätt och användning. Så fortsätt ge, för det finns människor som verkligen är in need för sådant!

Igår och idag var jag och tränade på Impala Center, ett träningscenter tvärs över Ngong road ( mördar-väg, störst först, och jag är definitivt inte störst bland alla landrovers och jeepar). Jag hade tänkt att ge mig ut och springa på den omtalade springbanan. Inte jättekul att springa runtruntrunt, men jag får nöja mig med det nu såhär i början. Anyway, jag kom dit och springbanan var ett fält, röd jord blandat med torrt gräs med lite trådar upphängda runt om och i mitten av någon anledning. Helt perfekt. Då slapp det bli en tråkig 400 m-röd-vanlig-bana-löpning. Hanna, min vän, hittade dock ett staket att hoppa över så man kunde fortsätta och springa utanför en annan liten runda. Innan jag åkte hemifrån köpte jag en sådandär rolig rep-stege man kan träna fotarbete med. Den lekte jag med. Fruktansvärt roligt, och jobbigt i den tunna luften ( Nairobi ligger på 1800 m höjd, så the altitude påverkar ). Har någon några övningar, tar jag gärna emot, för jag kommer inte ihåg alla!

Idag har det varit fint väder, och att det nu är vinter, vilket innebär att det bara kommer bli varmare är g a l e t ! Jag ska verkligen inte klaga. Vi har hunnit utforska Junktion, ett schyst köpcentrum, då våra identitycards är klara så vi kan vandra fritt. Vi vill till toymarket, som är en fet secondhand marknad och inhemskmarknad. Det är bra.

I u-landskunskapen kommer vi under året ha ca 10 heldagar ute på barnhem, skolor osv. ställen där vi kan göra nytta. Det ser jag VERKLIGEN fram emot. Nu hade jag tänkt att gå och lägga mig, imorgon är det springning med lärar Torbjörn, och Nairobi gamepark = minisafari. Sweet! / My

the first

Igår var det public holiday. Innebär sovmorgon och brunch. Med lite snelutande på huvudet, sockersött leende och honungslen röst ( nåja, ö v e r drivet ) lyckades jag sedan övertyga boardingchefen att få hänga med mina kusiner och min farbror under lediga dagen. Inte helt glad släppte han iväg mig. Vi har inte ordnat klart med identity-cards ännu så får inte lämna området själva pga säkerhet. Bara gå över den håårt traffikerade ngong road till Impalacenter och träna, där tennis 1,5 timme kostar 70 ksh, vilket är 7 svenska kronor. Iallafall fick jag permission hem till dem. Vi åkte hem till deras fina hus i Lavington och åt lunch. Sedan for vi till JD Tennis Academy och spelade tennis, fruktansvärt roligt! Jag spelade med Wille en hel del men fick även en halvtimmas lektion med den något flirtiga tennistränaren Jackie. Det var vilket fall som helst roligt, och det känns som om jag kommer spela mycket tennis. Nairobi ligger på en 1800 m.ö.h så det är höghöjdsträning som heter duga och trots min relativt goda kondition så känns den sådäärva, här. Sedan gick vi och handlade hos charkhandlarn och jag fick ställa upp och leka konstant med barbie och lyssna på band och spela pingis och allt vad små kusiner vill göra. Det var kul att ha syskon-liv. Jag saknar er Mica och Martin. Middag och yttligare familjeliv innan jag åter åkte till skolan.

Idag var det första riktiga dagen. Skola, matten drog igång direkt med Bengan. Han verkar bra, lugn och metodisk. Svenska med Johannes, bra. Engelska med Zanna, en Britt född i Italien bosatt i Kenya sedan 20 år. Hon verkar grymgrymgrym. Verkligen! Elen är inte jättestabil och den går rätt ofta, det är charmigt och afrika, men kan nog bli rätt irriterande i längden, för är de borta i flera dagar är det s v a r t på kvällen/natten, duchen kall, och maten får problem. Men Africa winns again. Sightseen i staden idag, besök på Sarit center, majs av majstanten och chill vid poolen. Dagarna är varma kvällarna och morgnarna svinsvinkalla, men det är vinter här, så det är godtagbart!

Jag gillar min tillvaro här, återigen. salami-salami, mamma! Männsikorna omkring mig är sköna och jag gillar mitt rum.

Bilder finns på facebook tror jag. Några här. Mitt rum!

/ my

Dagarna är långa. Nu är klockan nio på kvällen och det är becksvart, det har det varit sedan halv sju. Morgonen och dagen känns rätt avlägsen. Men nog har jag upplevt den allt. Imorse vaknade jag och tog min första dusch. Jag hoppas kunna få lite erfarenhet såsmåningom om hur man någorlunda snabbt får in rätt temepratur på duschen. Det tog minst 5 minuter innan jag lyckats få in en duschbar värme, iskallt eller svinsvinäckelvarmt. inget mellanting. I Kenya just nu är det både vatten och el-ransonering. Då det varit ett torrt år och vattnennivån i dammen som mycket av elen utvinns ur sjunker, också en konsekvens av en läcka. Därför kan vattnet när som helst sparas in på och likaså elen, den finns bara att tillgå varannan dag för Nairobi-borna. de som har råd och prioriterar köper in extra generatorer och här på skolområdet har vi även ett "badkar" där vatten, de "goda-vattendagarna" fylls på och sparas. Det är den rådande lösningen på problemet. Jag ska bli smart och lära mycket, och komma på någon fruktansvärt genial lösning på sådanna saker. det vore roligt! Med lagom gott samvete tog jag mig iaf en kort dusch och gick sedan och åt frukost i matsalen. Skolområdet är stort, med flera ihopsittande byggnader där alla 52 internat elever bor, en lärarexpedition, klassrum, liten datasal, bibliotek, matsal, omklädningsrum, personalrum, sällskapsrum, tv-rum och allt vad en skola/ett internat kan tänkas behöva. På området finns även en litenliten fotbollsplan, basketplan, 2 tennisbanor, pool, grupprum ( bord med halm-parasoller och trästolar kring ), lekplats för de små på skolan. Det är ca 100 elever, ca 54 gymanasiet. Jag går i Nv2 tillsammans med 16 andra och vi träffades första gången idag, med våra mentorer Johannes och Bengt. Vi gick igenom våra studieplaner, allmänt om skolan internatet och Nairobi och Kenya. Regler, kultur och common sense. Det blandas friskt Engelska och Svenska då vissa av personalen enbart pratar Engelska och Kiswahili. Kul. Lunch och kort rundvandring. Vid 15 blev vi fria och jag for med skolans buss till köpcentret Yaya för att växla pengar. Jag även införskaffade en tvål, tandborste och pads på Nakumatt ( största matkedjan ). Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga och det är obligatoriskt att stanna och utväxla åtminstone de vanligaste artighetsfraser med de flesta man stöter på. Charmigt. Asante är tack, jambo är hej, habari gani är hur mår du. När jag kom åter till skolan fick jag mig en gladgladglad överraskning. Min farbror Wille och min kusin Henrika stod på uppfarten med blommor till mig. Finingar! Det var roligt att få lite hemma-trygghet. Trots att jag har det väldigt bra här, så känns hemma inte helt fel. Jag saknar er. Inte så att jag vill hem. En vanlig hemlängtan gissar jag. Henrika fick två av mina och micas barbie-dockor jag hade med mig från sverige plus tillhörande plagg och assesoarer. Hon blev glad och vi ägnade någon halvtimme åt att leka med dem. Jag kunde knappt sluta pussa på henne. Jag saknar mina småsyskon att leka, pussa och vara med. Middag och lite tennisspel och nu sitter jag här, återigen i Evelines rum då internet i mitt eget inte existerar. BIG tyvärr! för jag vill kunna skypa ostört och utan att störa, och somna till min spotify spellista. Men jag är i Afrika och är VÄL VÄL nöjd med det! Imorgon är det Public Holiday gick de ut med på nyheterna igår. Så då blev vi plötsligt lediga. Man håller på att räkna citizens. Det går till så att de anvariga för räknandet går runt och knackar dörr och räknar de i hushållet. Så folk ska finnas tillgängliga och inte vara på sina arbeten/sysslor. Sedan sammanställs allt och Kenya får reda på sin folkmängd. Faktiskt jätteroligt. Egentligen skulle det kanske vara smidigare med inskrivning eller någonting som på Jesus tid i Betlehem. Men uppenbarligen inte. Jag gråter inte floder över det jag blir ju ledig. Så jag hade tänkt att ta mig tvärs över the-big road till Impalacenter. Där jag kan få springa av mig lite. Sedan åka till Willes, spela lite tennis med honom och eventuellt vara hemma hos dem. Jag måste även köpa grillade majskolvar av majs-tanten i hörnet på vår gata, egentligen inte värd att kalla gata. det är massa hål och om man har tur kan man lyckas få någonting som kan tänkas vara en grusväg. Charmigt och jag gillar det SKARPT.

Kenyaland

Nu, Nu, Nu. Sitter jag i Eveline, min blivande klasskamrats rum och ger er en update. Detta kommer inte bli ett speciellt interlektuellt eller djupdykande inlägg. dels för att jag inte ännu har begripit mig på hur man använder en blogg. Men huvudsakligen för att jag är så fruktansvärt uppspelt. Mina fingrar kan inte riktigt träffa tangenterna och mina läppar tänkte visst inte nöja sig med att stanna i ett litet förnöjt leende utan måste upp till öronen och nosa. Insane.

Igår dansade jag galet, grät hysteriskt, skrattade mig lycklig och luktade på Nyköping och allt jag tycker om i det, allt till Tonerna av Promoe på en packad borggård. 3 timmar senare väckte min mor mig och vi for mot Arlanda. Arlanda-Amsterdam. Amsterdam-Nairobi. Olle, idrottsläraren kom och hämtade mig och 3 till som kommit med samma flyg och i skolans buss åkte vi till Skolområdet. Nairobi är varmt, syrsor spelar och det luktar Afrika. mmm!

Mitt rum är p e r f e k t bortsett från att internet gärna krånglar lite just inne i. Det är mysigt, litet och alldeles alldeles underbart! ligger precis invid den stora poolen , tennisbanan och matsalen. Resten har jag ingen aning om för det är bäckmörkt.

Nu måste jag packa upp och fixa och dona. För imorgon, på rikigt, börjar mitt liv här. Jag mår bra och jag känner lycka.

/ My