Mombasa

Mombasa, kustlinjens största stad. Med nattåget mellan Nairobi-Mombasa som sägs ta 11 timmar, vilket i själva verket tar minst 17 timmar, tuffade vi fram genom två nationalparker, små byar och en slående vacker natur. Det var en upplevelse i sig som om man besöker landet borde levas. Men en gång är fair enough. Det var svettigt och ganska äckligt. Men också ett måste att ha gjort. Väl framme åkte vi till ett hotell norr om Mombasa. Jag och Ylfa var roommates and had a good time together. Om dagarna då vi inte var och dök, var i stan och besökte marknader och fort Jesus, gick promenader längs den vita sandstranden, snorklade, åt mat, umgicks med infödingar, badade, sov, chillade och hade det allmänt bra. Om kvällarna och nätterna var vi ute och festade, myste hemma under stjärnhimmelen på stranden och var allmänt tillfreds. Veckan var fin och gick fort. Nattåget hem som var mycket mer smärtfri. Jag sov och njöt av att leva i afrika.

scuba diving certificate (kusuma)!

Så, var jag en upplevelse rikare. Upplevelse under vattenytan. Veckan tillbringades på Kenyas kustlinje, i Mombasa. Tisdag - Onsdag for de av oss som skulle ta dykar cert ifrån de andra och styrde kosan söder ut till Diani Beach, metropolen i Mombasa. Vi bodde på ett litet mysigt hotell med fruktansvärt god mat och ägnade dagarna i det turkosblåa oceanvattnet. Första dagen repeterade vi det vi redan hade lärt oss i en pool på ett hotell var dykarbasen var placerad "diving the crab". Eftermiddagen skulle vi få dyka på 7 m djup innanför revet för att återigen repetera och dyka i ett levande hav. Det var ballt, men inte överdådigt. Däremot dag 2, efter att på kvällen innan chillat på en bar och kommit relativt tidigt i säng, masa sig upp ur sängen 7 på morgonen och ta på sig en toktight-fortfarande-lite-fuktig-våtdräkt och ta sin equipment-bag och hoppa i båten. Vi var uppdelade i två grupper och for ut till två olika coral rev. På med alla tuber och BCD:er och allt vad det heter och plaska i. Dag 1 hade jag otroligt ont mellan ögonbrynen av vattentrycket på cyklopet och var lite orolig att det inte skulle ha försvunnit (för det var inte skönt, föreställ er att det känns som om hjärnan vill ploppa ut genom ett hål stort som ett nålöga, ungefär så ont). Men om jag gick ner på botten sakta var det hakuna matata! Väl nere på arton meter simmade vi runt bland fiskar i alla världens färger, koraller och bäst av allt, en sköldpadda. Jag blev så exalterad att jag först glömde bort att andas, sedan hyperventilerade och därefter tappade regulatorn. Ingen skada skedd dock. Däremot började min luft sina och slutligen fick jag buddy breatha ( nöd andas ur ens buddy's extra regulator ). Det var sjuukt ballt. Och det bästa var att jag verkligen var ko-lugn, trots utebliven luft och andra krussiduller. Sedan åkte vi vidare till det andra korall revet. Påvägen stötte vi på en flock delfiner [!]. Just innan second dive mådde jag sjukt illa, men efter att ha spytt tre gånger över relingen på båten kändes det bättre och jag dök ner. Häftigt dyk men jag kunde inte njuta lika mycket och när vi på uppvägen gjorde säkerhets stoppet på 5 m ( för att reducera massan nitrogen i kroppen ) slog sjösjukan till igen och så fort jag nådde ytan ville 3 omgångar spya till, upp ur magen. Hursom, 6 spyor, en mega sköldpadda, dussin delfiner, all världens fiskar senare hade jag mitt dykar cert! WIHOWA

Janis Joplin på min vägg..
Mamma och pappa har varit här förra veckan. Det var mysigt att få visa dem mitt temporära hem, då visa dem vad jag gör, få dem att uppleva det jag gör. De åkte så klart iväg på egna äventyr, och hade släpat med sig 1600 kg (!!) materiella ting såsom kläder, skor, lakan, hygienartiklar och gosedjur som de också med hjälp av kontakter åkte runt till barnhem, fotbollslag och skolor och delade ut. Det var jobbigt när de åkte, trots fina dagar tillsammans ville jag ha dem här lite till.

Jga och Axel har tränat med Kibera Black Stars en gång till. Det var nästan roligare denna gång, då jag vågade ta för mig lite mer och var inte riktigt lika nervös. Ikvällas skulle vi iväg med african dancen, waowao. Vi for med skolbussen till någon fancy ställe inne i stan. Efter att ha orienterat oss runt på en liten parkering med tre omkring liggande hus, hittade vi såsmåning in i en liten källare var en lokal med scen fanns. Där kom John ( dans läraren ) och hans kompanjoner bärandes på bongotrummor. De ledde in oss i den mörklagda lokalen, tände stearinljus all over the place, och satte igång och trumma. Och där dansade vi galet de följande en och halv timmen. Sjukt ballt!

Igår sprang vi en mil, på 42 minuter. Måste skryta lite om det faktiskt, även om jag inte placeras i kategorin för fighters. Jag var så trött! men jag klarade det och det var skönt efteråt.

Jag har dessutom målat Janis Joplin över hela min vägg, det tog hela gårdagsnatten men det blev så fint, och jag blir glad varje gång jag sätter min fot i mitt lilla 2x5 m rum.

Imorgon har jag förmodligen Securitaryprov, väldigt formell engelska och no mercy för fel. Men efter det, då far vi med natt tåget till Mombasaaaaaa! Helt underbart. Om vädret tillåter vilket det bör göra ( Africa wins again ), så ska den veckan spenderas i vattnet full munderad med dykar equipment, på stranden för proffesional tanning ( PT ), upplevelser och galenskap av alla de slag och på nattklubbar skakandes rumpa ;). Schyst.

So long. Och njut av sverige, för höstfärgerna är som vackrast nu!

PussochKram / My

Kibera Black Stars

Vår kontakt härnere, som hjälper oss att få ut alla saker från Sverige till olika barnhem och fotbollsklubbar, Eric Uma, tränar även fotbollslag. Ett av dem är Kibera Black Stars, som har sin ”tränings arena” 5 mins walk från skolan. Det är ett buckligt gräsfält, som blivit utslitet för 90 % av planen är numer rött grus. Hur som, igår kväll begav vi oss, jag och min vän Axel, dit för att träna. Vi kom i god tid med hela familjen i sällskap och även ett gäng svenska landslagströjor. Ett gäng på kanske 20-30 killar runt 20-års åldern stod på plan och välkomnade oss med handskakningar osv. Vi fick presentera oss kort och sedan satte träningen igång. No mercy för att vi var nya och likaså no mercy för att jag var tjej. De körde tufft med inte oschyst och de var otroligt duktiga med bollen, även om den vanliga svenska organiseringen kanske saknades. Först var den en övning med att hålla bollen inom laget. Sedan var det springövning, liknande de vi har hemma. Någon typ av matchspel med ena laget hade mål och goalkeeper (i det här fallet Axel, som förövrigt räddade en välplacerad straff + retur!) och andra laget en linje att komma upp till. Dribblingsövning och slutligen nerjogg i sjuhundrade år. Det var fruktansvärt kul att komma igång och röra en boll på riktigt igen. Jag är tacksam att jag hållit igång så pass mycket som jag faktiskt har med löpning och omkringliggande träning, så att jag kunde hänga med. Och bollkänsla försvinner inte så lätt, inte. Men endå, det är tufft. Det var roligt och otrooligt utmanande, för de var duktiga och vet absolut hur man lirar. Ikväll ska vi ev. och träna med ett annat lag (Nairobi City Stars, ligger 7a i högst ligan i Kenya), där är det definitivt hög nivå, och jag är lite rädd. Men jag ska se vad det är för något i alla fall. Det blir nog roligt. Sedan får vi se vars jag känner att jag får ut mest av träningen. Det känns bra att det rullar igång nu. För jag börjar få sjuklig röra-boll abstinens. Back on field, så att säga. IFK-brudar, jag tänker på er mycket och saknar er mycket och hoppas järnet på uppflyttning. / My

Den senaste veckan stavas s t r e s s. Jag har haft tusengångerom-mycket saker att ta tag i. Skolarbete mestadels. Dessutom har min familj kommit ner och befinner sig just nu i Ambosele (Safari) tills imorogn. Det var fruktansvärt skönt att få träffa dem igen. Min lilla Martin-prins, Mica ( som snart är längre än mig, urk ), Mum and Dad. Mysigt. I söndags fyllde Henrika, min lill-kusin Big-5. Det var barnkalas på Mugumo road 15 och jag drog med mig Eveline och Hanna dit. Så de fick träffa min familj och extra-familj och se hur de bor. Vi åt god mat, efterätter, och fick fiska svensktgodis i fiskdammen. Te och kvälls macka. Det var härligt och jag blev nostalgisk. Tack och lov får jag njuta av Familj ända tills på lördag, och E och H och extra-familj i ett år till.

Lördagen och söndagen spenderades i poolen, med wet-suits, BCDs´, Snorklar, cyklop och dykartuber. För vi tar dykar cert. Gaaalet roligt är det. Och jag fick mersmak. Som fa-an. Trots att vi bara legat och bubblat i en pool hittills så kan jag knappt föreställa hur kul det blir om två veckor. För då far vi, hela boardingen, till kusten, Mombasa. För att sola, bada, chilla, uppleva OCH dyka i havet. Galenskap. Idag sprang jag för första gången en mil. Det kändes fint. Den 25 oktober är det Nairobi Marathon och jag ska springa halvmaran, 21 km. Med lite självförtroende och jävlar anamma ska det nog gå vägen. Även om varje dag innefattar någon underlig, annorlunda och förvånande händelser är nog ovan nämnda de största, mest relevanta händelserna denna vecka ( förutom att Hanna och Eveline just precis just nu målar en giraff på Hannas vägg, jag sak också måla en silhuett av något slag, ska bara hitta på nåt bra först. ). / My