Tio minuter innan utgång, första fredagen på lovet, fick jag via Bergmarks tag på ett nummer till något hus på Diani Beach, Mombasa. Vi ringde och en kvinna sa att hon hade rum för oss de tre närmsta nätterna. PJUHEW, då hade vi någonstans att bo. Nästa morgon, tidigt, åkte vi, Jag, Rickard, Anna och Ylva, ner till Down Town för att ta en buss vi hoppades hade plats för oss, ner till Mombasa. Det var Valentine-prices och för 9 timmar i buss betalade vi 75 kr var. Ganska knasigt.
Trötta och utmattade körde vi in på gården och paradiset öppnade sig. Det är mig fortfarande helt obegripligt hur vi, 4 fattiga studenter, kunde och fick möjligheten att bo i det där huset. Otroligt fräscht inrett, med eget kök (egen kock om man ville och hade råd), 4 sovrum med två dubbelsängar i varje, världens största veranda och 20 m från havet. Dagarna långa chillade vi i både solen och skuggan, åt fruktsallader och hade sisten-i-tävlingar till havet.
En dag var elen borta, och magarna kurrade i kapp. Vi började fundera hur vi skulle lyckas fixa mat, och rätt som det var gick elen igång igen och lyckan var stor. Inte förens några dagar efteråt insåg vi att köket var utrustat med en gasspis som inte kräver någon el överhuvudtaget. Tabbe.
Kvällarna tillbringade vi på verandan, fullt med tända ljus och skön musik ur ipodhögtalarna. Någon kväll fick vi besök av Agnes, Jenny, Unn, Amanda och Madde som bodde några kilometer bort. En annan gick vi ut, men tappade tagget ganska snart så fort vi kom dit och såg tjocka ryska farbröder klänga på unga vackra afrikaner och det såg inte det minsta ömsesidigt ut. Äckligt och vi prioriterade veranda-chill resterande dagar.
Vi kunde knappt sluta säga salamisalami och ressällskapet var optimalt. Vi alla hade samma värderingar, ekonomiska plan och konstant skön stämning. Bingo! Tre dagar gick fort och återigen stod vi utan boende, då Anna och Rickard under en handlingsrunda hittade ett Guesthouse. En bit från stranden ägde en söt liten tysk tant ett compound var vi flyttade in. Vi åt ute på en italiensk-himmelsk-restaurant, hängde i skuggan på stranden, lekte i vattnet och njöt. En kväll åkte vi hem till Bergmarks som numera bodde på samma område och i ett likadant hus som vi gjorde i början, och åt middag. Otroligt trevligt. Morgonen därpå skulle vi åka hem, men jag bestämde mig för att stanna i två dagar extra och då bo hos Bergmarks. Nyköpings sammanträde då bortsett från familjen Bergmark, även Olle och Adam bodde där. Och en dag även Julia och Ludvig. Vi snorklade på paradiseislands, spelade det kalaha-liknande öst afrikanska spelet Baou, läste, umgicks och jag mådde bra. Fruktansvärt bra! Mikael, Olle och jag tog nattbuss hem till Nairobi på fredagsnatten och lördagen spenderades i Down Town på en marknad var jag cashade in prylar till större pengavärde än vad min resa sammanlagt gick på. Ops! Nästnästföljande dag kom Gustens och Julia och Ludvig åter till Nairobi. Vi åt på Java och sedan fick Toimarket en visit. Nu har alla svenskar och fina nyköpingsbor åkt hem. Och det känns faktiskt lite tomt. Åtminstone efter Sissela och Adam, som ändå funnits i närheten titt som tatt sedan i januari. Tack, för att ni pallrade er ner hit till mig. Mega!
"Rainy season is here, and will continue for just another 3 month" stod det på tavlan, denna härliga måndag då skolan återigen drog igång. Det är ganska kallt ( för att vara på ekvatorn ) och regnar på nätter och morgnar. Bra för mina mystiskt värme-prickar jag får på kroppen så fort jag blir varm (symptom från mombasa).
/ My
Inlägg
