MASAIMARA

Denna weekend har vi tillbringat i den sydvästra (?) delen av Kenya. Nämligen MasaiMara. Ett naturreservat på 250 km² var man kan finna all världens olika djur om man åker på safari. Denna period är tyvärr mitt emellan the emigration ( då alla stora djur i flock förflyttar sig mellan Kenyas MasaiMara och Tanzanias Zarengetti som egentligen är samma naturreservat bara olika delar ), så den magnifika synen gick vi miste om. Men lika glad är jag för det ( men gladast var nog räven )för vi såg på NÄRANÄRA håll ( 2-3 m ) Lejonfamilj som naffsade på en nyfångad zebra, giraffer som ostört åt på träd, leopard som klättrade i träd, cheetas som chillade under buskar, elefanter lunkandes på savannen, krokodil vi mistog för en stoor sten, pustande och frustande Hippos, Buffalos all over the place, zebras, impalas, dick-dicks, gnuer, strutsar. You name it! Summa Summarum har jag aldrig sett så många djur på en och samma safari-helg, så det var väldigt lyckat. Att smyga sig fram med safaritrucken och plötsligt skymta en av the big five ( Lion, Buffalo, Lepard, Hippo, Rhino ) och behöva uttrycka sin eufori i tystnad för att inte skrämma djuren, det är ballt! Man är sjukt uppspelt, dock avundas jag de som för första gången är på safari, för den känslan är ännuännu skönare! ÄnnuÄnnu mer uppjagad.

Från Nairobi – MasaiMara tog det ca 8 h med buss + två stopp. Men det gick fort, först och främst hade vi en sjukt skön busdriver, Kamau! ”Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta” och sedan hade jag en sjukt skön buss. Anna, Anna, Hanna,Eveline, Ylva, Ebba och Amanda. Only girls och Kamau. Sweet.

Vi bodde på Fig tree Camp, ett hotell med småhus i djungeln typ, som var tält där sängarna stod gränsande till badrum med toalett och dusch som var hus. Jättemysigt!

Maten var inte att leka med, helt sjuukt god. Buffé varje måltid och pannkakorna till frukosten à Superhärligfragelisihäxikallidozen. Galenskap. Dessutom fanns ett högt figtree man kunde klättra upp i och ha utsikt över hela savannen, så långt ögat nådde.

Det var vackert och allt var vackert och jag kom på mig själv med ett leende, tusen gånger om, då jag blickade ut över savannen just under rådande solnedgång skumpandes och bumpandes i vår lilla buss med öppet tak. Jag är glad att jag är här och med det ,är detta inlägg sluttttt.

Helheet

Denna vecka har varit all up to studies, det är ganska mycket. Men jag gissar att det är långt ifrån Enskilda-läxhögar. Kemi-labb, Svenskanovell, Romanläsning, Fysiklabb, Matematikförhör, Model UN, U-landskunskap, Engelska osv osv.

Men det är ganska soft när man väl kommer igång. Vilket man dock inte gör, jag menar, bor man med bra människor ca 3 m bort från sin egen lilla lya. Så är risken stor att man kommer på sig själv med att sitta och umgås med dem istället. Too bad. Dock har jag fått ganska mycket avklarat, så det är inte så farligt.

Jag, och fyra andra, utöver de 14 Model UN-samhällarna, har fått möjlighet att medverka i en kurs som heter Security. Man ska vara någon sorts medlare mellan länder i det stora FN-rollspelet som äger rum, med folk från hela världen senare i vår. Jag ska en gång i veckan på Security-möte. Med folk från hela världen då man diskuterar och byter tankar. Det ska bli roligt, och lite nervöst. Man skriver sedan ett skriftligt prov och klarar man det är det ett muntligt prov innan man, om man fortfarande är kvar, får vara delaktig i Model UN. svintufft!

Jag har fortfarande inte blivit av med min sjukness, igår fick jag sprätt i benen och sprang endå, idag har jag ont i halsen. Vi ska åka till MasaiMara över helgen, och för att jag ska få följa med behöver jag vara frisk. Så skolsyster, som är aningen overreactive, skickade mig till sjukan. Ingen lärare eller boarding förälder kunde följa med, så jag fick med mig Anna och vi lejde en taxi-chauffis och for till Nairobi Hospital. Det kändes sjukt patetiskt att sitta där med halsont, när folk kommer in med amputerade ben och allt vad värre än halsont kan vara. Åh. Tre timmar, fem olika kösystem, två läkare och ett besök till pharmacy kom vi därifrån. Det var nog inget värre än lindrig, eventuell halsfluss. Men av någon konstg anledning kändes det som om läkaren, som iof var väldigt gullig för jag tror hon såg att jag skämdes att vara där, skrev ut antibiotika mest för att göra mig nöjd, eller lixom bekräfta skolsysters antagande. Så jag vet inte. Jag tror nog mer på att bli frisk av sig själv. Det brukar funka. Imorgonbitti far vi iväg till MasaiMara, safari-time. Jag signade just mitt wildcard. Det har varit så fullt upp den här veckan att jag inte hunnit inse att vi ska på safari ( som betyder "resa" på kiswahili ). Packning och ringa Agnesis är min kvällsaktivitet. Det är bra. / My, friochpåväg

Bild från i måndags (public holiday )då vi var på OlePolos (middle of nowhere på kiswahili) i Rift Valley och åt getkött på traditionellt Kenyanskt vis. Det var vackert och upplevelse!

sjuk-lördag

Fix i Eveline's rum.
Jag vaknade ganska tidigt, med sömnbrist efter gårdagens sena kväll. Vi var på en mysig italiensk restaurang. God pasta, pizza och bruchetta. Med dessutom en schysst glassbar next door.

Vi satte oss med fötterna i poolen och åt brunch. Jag kände mig lite dålig, men tänkte att det går över. Så jag gick med Ylva och Anna till Impala center. Vi gymmade, på det faktiskt väldigt fräscha gymmet.( dit ska jag ta dig pappa då du kommer ) Jag hittade ett kul hopprep som kunde räkna hopp, tid och frequens. Några småkillar tränade fotboll på gräs-röd-sand-fältet och deras tränare gick förbi, så jag passade på att fråga om han visste något fotbollslag för min ålder. for girls, no! Men han sa att det vore okej att spela med killar. Men först fråga han om jag ville vara med och träna de små. Så tjugo minuter senare spelade jag mini-match med småpojkarna i stora klumpiga springskor och gym-clothes. Det var roligt och tränaren skulle kolla upp om fotbollslag och kontakta mig. Det börjar lösa sig lite granna hoppas jag. Det vore sjukt kul. När jag kom hem och entusiasmen hade lagt sig lite blev jag sjuk. Feber frossa och ont i kroppen. Hanna som inte var så taggad på att dra ut, stannade hemma med mig hela kvällen. Vi lånade Axels SIMS 3 och satt med det hela kvällen tills jag somnade tidigt. Då läste Hanna Allrakäraste syster för mig. Idag är febern borta men jag är fortfarande ondig. Jag ska inte klaga på klimatet, men att vara kallsvettig och sjuklig i ekvatorhetta är inte vad man önskar sig. Speciellt som alla andra ligger vid poolen och chillar. Smällar man får ta. Imorogn är det public holiday, igen, för det är sista ramadan dagen tror jag. / My

Liv, Kibera och Kimbija

En, återigen, solig dag i Nairobi. Två gånger i veckan har jag Kemi , med min galna lärare Liv. Kemi är, inte helt obekant, ett svårt ämne som behöver förklaras grundligt. Min lärare pratar en underbar norska, med lite inslag av engelska och svårttolkad svenska då det behövs. Nog för att jag, för att förstå, får plugga lite på egen hand, men hon är galet kul . Helt galen och att mäta upp mängder med svavelsyra, noga beräknat med hur många mol annat ämne som ska i det exicterar inte. Häromdagen frågade vi vad som händer om man blandar saltsyra, svavelsyra och salpetersyra och fick svaret att man vet inget för än man provat. Sagt och gjort vi provade, och det exploderade pyste och bubblade över så det stod härliga till. Galenskap. Och även sjukt sant. Praktiskt lärande!

I dessa dagar har jag haft min första riktiga löpar-träning med Leah, en kenyansk marathonlöpare. Vi sprang totalt 8 km, överallt runt i närområdet. Bland annat Kibera, Afrikas största slum. Folk kollar nyfiket när ett gäng musungos ( vitningar ) kommer flåsande med hejar på. ”Run run run” ”KIMBIJA, KIMBIJA” ”GO go go”. Men det blir mer naturligt att få vara med henne och träda in i den sjuka världen. Med skräp, misär och illa luktande gränder som slingrar sig mellan plåtskjulen till hus. Pårökta människor, skrattande människor, sjuka människor, arbetande människor. Jag har även haft min afrikanska dans träning, lika roligt det. And I pepetaa…

Igår hade vi praktikdag med U-landkunskapen. Vi började med en föreläsning av en kille som heter Bernhard, sedan delades vi upp i tre grupper. Min grupp började åka med Bernhard till Kibera. Vi gick till några kvinnor, som alla är HIV-positve. För ett par fyra år sedan blev man utstött och särbehandlad om man bar på AIDS. Dessa kvinnor hittade varandra och tillsammans har de startat en grupp, Power Women Group som pysslar och knolar med armband, smycken, väskor, sjalar osv, för att kunna försörja sina familjer och för att tillsammans kunna accepteras av det Kenyanska samhället. Jättejättefint! Sedan besökte vi St. Christina kindergarten, också mitt i slummen, och träffade, höll i handen och pratade med barn. Där ska vi också arbeta i framtiden och hjälpa till med undervisning, leka med barnen och upprustning av plåtskjuls-skolan. Väldigt berörande. Åandra sidan var det svårt att ta in alla intryck. För det är så många och det är så fruktansvärt orealistiska. Att folk lever bland sophögar och flying toilets (stoort problem i Kibera), se bifogad artikel. Sedan for vi vidare till en pojk gymnasieskola. Där vi bytte tankar och kultur med dem. Det var skönt att snacka med folk i ens egen ålder, för trots att våra livsvilkor är så otroligt olika, har vi mycket gemensamt tankar,intressen och drömmar. Bortsett från en kille som drömde om att bli corrupted lawyer. Haha. De är åtskiljda från flickskolan för att kunna koncentrera sig på studier istället. Vilket egentligen, enligt mig har motsatt effekt. De var som besatta av att prata om relationships. Om man blir påkommen med en pojk- eller flickvän blir man antingen piskrappad av varje lärare tio gånger var eller avisad av familjen. Sjukt. Att ha sex med någon innan giftemål var heelt obegripligt för dem. Läraren sade när vi kom in i klassrummet; Guys, do you remember what I told you. The thing about Biology.? Och alla skrattade. Som sagt, motsatt effekt. Idag är det fredag och vi ska troligtvis ut ikväll och imorgon. Människorna om kring mig är sjukt sköna och vi börjar sakta med säkert bli en liten familj. / My

Weekend

AnnaMy

Dessa dagar har vi varit mycket outsidethebox. I torsdags bodde jag över hos mina kusiner, det var härligt. Jag och Yaya och Henrika gjorde min saknade müsli, numera kallad Mysli, som jag kunde ta med mig hem till internatet så jag får lite hemma-känsla frukost. Frukosten är god, men jag är kinkig med just den biten. Weetabix är gott men min Mysli är godare. Brödet är gott, men herregud vad jag saknar knäckebröd eller lite fibrig limpa. Mamma, det går du gärna ta med dig lite av eller skicka ner. I fredags var vi några som stack ut och åt på en libanesisk restaurant. Vi beställde in massa småplock och åt och åt och åt. Igår chillade vi vid poolen och inhandlade behövnings-saker på Nakuumatt. Sedan på kvällen åkte en taggad party-buss full med svenskar till någon nattklubb inne i stan. Vi dansade loss med överrörliga afrikaner och hade en allmänt trevlig kväll! Idag har jag ätit en fruktansvärt god brunch och chillat vid poolen, simmat en halvtimma och nu pluggar jag. Inte så jätterelevant inlägg men väl en liten update. Hör av er hemma, för jag har lite för lite kontakt med min hemma-värld tror jag. / my

Stå på egna ben-dag

Idag hade jag sovmorgon till 11. En guldgumma till vän har lånat ut en Sex-&-the-City box, och därmed gjort min morgon. Frukosten hade stängt men jag norpade några sågspån, även kallade Weetabix och åt dem plain. U-landskunskap på schemat. Vi pratade vad som skiljer rikt land åt från u-land. Jag tror jag kommer gilla kursen, dessutom som en massa praktikdagar är schemalagda. Praktikdagar som innebär form av volontärarbeten på orphanages, skolor, slumområden och övriga platser var extra arbetskraft och hjälp behövs.

Efter lektionen hade jag yttligare ett hål på 3 timmar. Hanna och jag tog tillfället i akt att åka till en stooor marknad, Toymarket / Adams Arcade. Massvis med secondhandprylar, både västerländska och afrikanstyle, och en heldel handmade smycken och dylikt men även sprillans nya saker. Först sprang vi runt och letade stora starka pojkar som kunde följa med oss kvinnliga musungu;s ( blekansikten, främlingar på kiswahili ) ut i stora staden. Dock utan resultat.

Anyway. Idag premiärade vi de gröna små s.k City ”hoppa”:rna. En liten buss, (typ Nyckelpigan-size i Nyköping) vilken man vinkar med rak arm att man vill stiga på. Plockupparen som hänger utanför signalerar om det är platser kvar, om inte åker de förbi och man får vänta på nästa. Har man tur och får hänga på betalar man ca 20 ksh (2 SEK) och hoppas att bussen stannar på rätt ställe ( i vårt fall hade vi ingen aning om hur Adams arcade / Toymarket såg ut eller vars det låg, så vi bad en snäll lady som gormade åt chauförren då vi skulle av) Ganska organiserat ändå. Vi hamnade tillslut på marknaden, efter lite irrande i några vanliga butiker. Abso-fucking.wonderful! Verkligen hur schyst som helst! Allt du kan tänka dig, för inga pengar. Man rotar, ögonmåttar, prutar, köper. Pappa, du skulle få krupp. Mica,och Matida dit ska jag ta er när ni kommer! Jag köpte en schyst röd tröja för 30 ksh ( 3 kr ), klänning för 400 ksh, nagelfil 20 ksh, OCH när vi började få bråttom hem till spanska lektionen och ogjorda spanskaläxor hittar vi ett stånd fuuullt med visserligen begagnade men stört fräscha och knappt synbart använda converse, i alla världens färger. Så vi gick hem med fyra par för sammanlagt 4800 ksh (480 SEK). Beat it! Hemfärd ja. Inga cityhoppor syntes till, och vi hade vääldigt bråttom. Så trots förbanningar från boardig-föräldrar tog vi en matato. En litenliten bus ofta pimpad från topptilltå med alltifrån mystiska budskap och sexanspelande bilder till nallebjörnar med blomkransar om halsen. En pick-up-kille hänger återigen utanför och matar in så mycket folk som möjligt, gärna på och under varandra, hönsburar med höns och andra inköp är välkomna in de med. Pick-upp-killen knackar med nån plåtsak i bilväggen då han vill att föraren ska stanna. Hög dunkadunka musik spelas och det är inte svårt att känna sig som en sardin i en sådan ask. Cheap, fancy och smidigt.

Idag är ståpåegabendagen. Imorgon ska jag bo hos mina kusiner har jag tänkt. fredag ut och äta, lördag ska vi ut! och söndag är det nån activity. Jag skriver då internet är available igen, eller då tid finns. / My

[äna-pepe-ta]

på bilderna; soluppgång över Mount Kenya, morgonmåne på bustaket, fotboll på barnhemmet.

Jag bor i Nairobi. En stad som delar på en internetkabelbredd lika stor som endast lilla Södermanlands . Då får man räkna med att internet helt plötsligt är gone på obestämd framtid. Obestämd-framtids-slut råkade vara idag. ASANTE!

I fredags packade jag min lila backpacker ryggsäck från 90-talet med allt som kan tänkas behövas en helg i bushen. Skolbussarna körde oss upp till Nanyuki på en teambuilding helg. I små tält bodde vi vid foten av Mount Kenya. Mitt i vilda bushen. Galenskapigt mysigt! Eveline och Hanna agerade tältkompanjoner. Sjukt bra I say! Skolan hade med sig våra kockerskor som lagade sagolikt god mat! Grillat kött, majskolvar, garlic-chili-bread, baked potatoes, pineapple-salad och massa annat mumma! Kockerskorna hade dessutom aldrig varit längre hemifrån än till Nanyuki, som är 4 timmars färd från Nairobi på en faktiskt fin asfaltsväg. Ganska sjukt!

På dagarna blev vi uppdelade i tre olika grupper, att utföra tre olika aktiviteter. Först av allt åkte min grupp till ett barnhem, lett av father Rafael. En man som en gång växt upp som föräldralös och som genom goda människor som gav honom en utbildning fick chans att åka till USA och plugga. Han återvände och ville ge andra barn samma möjlighet. ”Because I’ve been there, I know how it is and I want to give them same opportunities”. Våra huvuduppgifter var att 1, måla fönsterkarmar i indigoblått och till hjälp hade vi små spretiga penslar och en burk med färg. Att förarbeta med sandpapper och maskeringstejp var lika troligt som att hitta växande äpplen i ett blåbärsris. Typ. Och 2, att leka med barnen. Skolan hade för tillfället lov, så de barn med hem var på lov. Medan de hem-/föräldralösa var kvar.

Vi spelade fotboll med pojkarna på en fotbollsplan som snarare var ett stenbrott. Med flickorna lektes det hundratre olika lekar med klappramsor och sånger. Vi sjöng och de sjöng och berättade.

Många hade drömmar. De drömde. Och ville något. Det var SÅ FINT!

Timothy, min guldgubbe, han drömde om att få flyga och bli pilot. Hela grejen var rörande, och jag är glad att jag får vara med om så mycket sådant här. För det stillar samvetet. Jättehemskt att säga, men jag tror det är så. För då känner man att man bidrar på sitt lilla vis. Och upplever man möten liksom dessa, med fantastiska barn som dem. Så tänker man till lite extra. Ett tag. Sedan går man tillbaka till sin gamla vanliga välfärd. Och därför är det så äckligt nyttigt för en att bli reminded, om och om igen. DET är jag glad för! Att jag har den möjligheten här!

Andra aktiviteten som vi skulle på var teambuildning övingar. Ganska snarlika de man brukar köra i Sverige. Det var roligt, men inte mer. Tredje var Bush-walk. Vi gick med Francís, en moderniserad masaj, ut i bushen för motsv. skogs hyffs&vett. Vi fick lära oss vilka träd och buskar som var ätbara och farliga. Några blad man kunde använda som deo för både fötter och armhålor, rötter och rotsaft till mediciner, grenar till tandborstar och toothache-botemedel. Myter och sägner och att skjuta med pilbåge. Elda ed elefantbajs osv. Han varnade oss konstant för de elefanter som höll till i närheten men tyvärr stötte vi inte på någon. Hursom, jag tyckte om det

Om nätterna var det lägereld och tält-chillning. Vi klättrade upp på ett av busstaken och kikade på stjärnhimlen och den otrooligt lysande fullmånen. Not that bad!

Sista morgonen gick vi upp vid sex och satte oss återigen på busstaket. Att sedan höra sickadorna, beundra den v a c k r a naturen och se solen gå upp och belysa Mount Kenyas topp är nog bland det snyggaste jag sett och upplevt.

Väl hemma på söndagskvällen knäckte jag dessutom för första gången i mitt liv en RUBIKS KUB. Med bara lite hanna-hjälp. Gillar helgen skarpt, trots toaletter som man hämtade vatten ur en halvuttorkad å, för att hälla i toan och ens kunna spola. Så kallade safari duschar ( iochförsig stört smart uppfinning ) och rökluktandekläder. Så gillar jag den fortfarande. Sweet var ordet. Sweet Sweet Sweet!

shakeyourbody-day

Onsdag.

Jag hade sovmorgon till 11.00 idag. Hanna, som sov över hos mig inatt, och började vanlig tid, hade ställt sin klocka till mig. Jag som prompt insisterat på att jag vaknar av mig själv. Ickedå. Tack vare klockan och Hanna vaknade jag 20 minuter innan skolan började och kom i tid. U-landskunskap. Efter den var det friluftsdag. All världens aktiviteter gick att välja. Afrikansk dans och löpning became my choice.

Afrikanska dansen leddes av en sjukt-överrörlig-och-de-helt-omöjliga-takternas man. En man från någon woi-woi dansgrupp i Karen, ett område 20 minuter från Skolan.

Vi samlades på gräs/röd-sandplanen och ur de medhavda högtalarna kom en blandning av bongo-trummor, afrikanska sound och starkt sjungande kvinnor. sweet!! Den musiken kunde få vem som helst att känna sig ett med den afrikanska kulturen och naturen. Vem som helst utom mig.

Han demonstrerade övningar som i samma stund då bröstet nuddade marken var knäna uppe på axlarna. typ. heelt extremt. Vi började som trevande svenskar och slutade i princip med att just vara ETT med musiken . Sjukt roligt. Så hädan efter ska jag gå på afrikansk dans med woi-woi dansaren en gång i veckan. galenskap My!

Löpning : Leah, en kenyanska som springer marathon worldwide skulle springa med oss. En mil sa hon tills några protesterade högljutt. Hon ändrade sig till 6 km. Hon tog med oss ut i krokarna kring skolan. Vi hamnade såsmåning om i Kibera, Afrikas största slumområde ( förbi där vi, familjen, i vintras fick en rundvandring av Eric Uma. mammapappafamiljen!skitcoolt! ). Under springturen gjorde hon övningar och visade olika tekniker osv. 6,7 km runt i min del av Nairobi. Kul dessutom. Så därmed också bestämt att ta Kimbia-turer med henne once a week. schyst!

Övriga dagen spenderades med halva Madagaskar 2. Badning. Läxis som förvandlades till icke-läxis. Det obligatoriska OC-avsnittet och nu är det läggdags. Jag läser Illusionisten nu, pappa, förresten. Den är väldigt bra! Jag snodde/lånade för övrigt en snygg hylla från vår hall till mitt rum idag. it's getting better, mitt rum! men fortfarande lite hemma-tomt.

godnatt /My

Allt är inte glitter och glamour hela tiden, för det mesta men inte alltid. Mica och Martin. Det gör faktiskt ont att saknar er så mycket. För det gör jag verkligen, det gör ont!

jag saknar er jag saknar er

Tisdag

Mitt schema är sjukt soft. Jag har mycket tid över. Skolan ligger next door till mitt rum, man har läxis 19-21 då jag får allting gjort, tennis och löpning är stenkast bort, you name it. Trots att jag har mycket tid, märks det inte av. Tiden excisterar inte. Magkänslan däremot. Jag gillar att leva på magkänsla.

Slut på filosofiska meningar. Jag har varit här i envecka och två dagar nu. Jag vet inte riktigt om jag tycker det har gått fort eller långsamt. Dagarna är intensiva men ändå inte. De är långa och man hinner med mycket. Men endå har det bara varit en vanlig dag. Delade meningar om den saken alltså. Idag är det iallafall tisdag.

Vi har varit på safari i Nairobi National Park. Betydligt mindre än MasaiMara och andra nationalparker men fortfarande vilda djur. Det var roligt, även om ingen av "the big five" ville hålla sig framme.

Jag har utforskat min neighborhood under springturer i den röda sanden. Den är fin, och folk omkring ler. Det är små röda-coca-cola plåtskjul där folk säljer alltifrån bananklasar, cocacola för 20 ksh (= 2 SEK) till klubbor. Männsikor i klungor som strövar som alla hojtar "jambo" då man joggar förbi.

Jag, Hanna och Eveline har haft obligatoriskt OC-avsnitt varje kväll innan bedtime.

Vi har lekt superman och fnissat hejdlöst en lördagkväll. Solat i varm vinter-sol, det går mot sommar. Badat i svalkande pool. Tvättat med tvättmedel med blekmedel. Och mamma och pappa, JAG har fått visa alla hur man tvättar, för de har aldrig tvättat själva förut. Alltså är det som jag sagt, bara jag som får göra sådant, nästan ...

Nu har jag tre timmar håltimme. Så jag och Amanda ska ut och springa en runda.

Dessutom har jag skrivit brev idag. Min mobil här har jag fått, så nytt nummer under detta år. Ask for it.

Adress hit :

My Zetterquist Helger

Swedish School association of Kenya

P.O.Box 21324
00505 Nairobi
KENYA

/My