winter-wonder-land

Igår kväll kramade jag hejdå på lill-familjen (internatet) och lämnade fuktiga, varma, färgglada Nairobi för att 13 timmar senare landa i torra, kalla och vinter-vita Sverige. Vackert tros allt. Det var förvånansvärt jobbigt att säga hejdå till alla (iof på återseende, men inte för alla då Philip t.ex åker hem för gott) men ändå härligt att komma hem, och bli välkomnad med skylt och lillebror och surprise-amanda och pappa. McDonalds blev första stoppet och sedan lussekattsfika hemma.

En känsla säger mig att jag kommer gå illamående konstant under dessa veckor, då jag kommer överkonsumera svensk-mat och juldelikatesser. Det kan vara värt det dock!

Idag har jag umgåtts med min familj, och spelat lazergame med laget (KÄRT återseende, åh) och allmänt glidit runt med bilen i stan med Amanda vid ratten och kramat på folk.

Jetlagen om man kan få någon av två timmars tidsskillnad (?), börjar sätta sina spår, så nu ska jag sova gott och förhoppningsvis länge.

Idag kastade jag förresten årets första snöboll, smack in i Martins krulltotts hår. Holyjambalamba!

/ My

upplevt, levt och befunnit mig.

Sista första.

Sista veckan på första terminen. Här. I Kenyaland. Det är läskigt vad tiden går fort. Om hela mitt liv ska gå så här fort, då blir jag rädd.

Men jag tycker ändå att jag lyckats fånga och uppskatta de mesta av allt jag upplevt, relativt sett.

Det börjar närma sig jul, och hemfärd om 6 dagar. Vi försöker få julstämning så gott det går här på boardningen. Mysteriet på Greveholm, varje morgon vid frukosten, luciatåg och julmarknader. Ändock har känslan svårt att infinna sig då det alltid är fruktansvärt varmt, palmer som svajar runt om en och tunna kläder.

Igår hade vi julfest. Det var julbord, med gravadlax [!!], knäckebröd och köttbullar. Dresscode elegant, julmusik på repeat och mörker (när det väl blir mörkt blir det mööööörkt här), tända ljus och taggade människor. Maten, åh, det var SÅ gott.

Vi hade ett bildspel på allt vi vart med om hitintills. Vi satt där allihopa, tillsammans. Så in i helvette tillsammans, och tittade och mådde bra, mindes och var lyckliga tillsammans. Det är fint. Och det ska bli underbart att komma hem några veckor, med vetskapen om att jag kommer tillbaka.

En gång i veckan lirar vi lite fotboll på skolan, och idag var det dags för match mot Makini youth. På en lerplan ( i vanliga fall grus, men igår regnade det kopiösa mängder, så nu var det lera). Tro det eller ej, men vi vann. Med 4-0. Vi spelade väl inte jättebra, och de var inte så organiserade. Väldigt mycket One mans show, då de alla var grymma med bollen. Och jag blir återigen påmind hur otroligt KUL det är att spela…

Ikväll är det lucia på Swedish ambassadors residence. Det blir nog mysigt. Over and out / my