skönhet,grönhet

FÄLTSTUDIEVECKA

Dag 1: Enkokidongo

Tidigt måndag morse tog vi vårt pick och pack och åkte till Enkokidong, en Maasaiby vid foten av ett högt berg (som jag tyvärr inte minns namnet på) och en kvarts färd från Tanzaniagränsen. Syftet var att vi skulle hjälpa till, lära om deras kultur, deras vanor och ha a-good-time. Ganska snart efter att vi kommit dit, Sjöng de en välkommen-sång med hopp dans och coola ljud, och vi contrade med en tack-sång i form av smågrodorna. En get stod och bräkte vi ett träd. Inte så länge dock, då den skulle slaktas. Philip, den med mest skinn på näsan av oss, grabbade macheten och skar halsen av den, blod forsade ut och maasaierna höll fram koppar för att kunna dricka blodet. urk. De av oss som vågade gjorde det med. Blodet koagulerade dock ganska snabbt så som drack fick lixom ta tugga av det numer gelé-liknande blodet. Jag var inte så modig, utan nöjde mig med att doppa fingret i och smaka. Mest för att ha gjort det. Sedan dissekerade vi geten och gick igenom alla kroppsdelar och smakade på diverse olika organ. mhm. Köttet grillade vi sedan och åt tillsammans med bönröror, ris och chapati som vi tillagat tillsammans med kvinnorna. Ända fram tills Afrikaregnet tog över showen, chillade vi, dansade vi och sjöng vid lägerelden. Några bodde i tält, men de flesta av oss bodde på ett öppet loft tillhörande en svensk projekt-grupp från tomelilla som var där och gjorde sina projekt i byn.

Nästa dag klättrade vi upp på det lägsta omkringliggande berget, det tog flera timmar och på toppen gjorde vi te gjort på en healande-växt. Som det nu forskas om ifall den skulle kunna ha något botemedel mot HIV/aids. För för maasaierna funkar den som en allt-i-allo medicinväxt som går att förtära på all världens vis.

Dag 2: White Highlands, Kiambethu teafarm.

OTROLIGT VACKERT. Ett vitt hus. Typsikt brittiskt byggt i början av 1900-talet. En trädgård. Med golfplans gräsmatta och blommor och bersåer. En vy. Med gröna, böljande kullar likt drömvärlden i the SIMS, eller kanske mer som en grön sammetslen heltäckningsmatta. Människor. Som med flätade korgar fastkrängda på ryggen och flinka fingrar "simmar" frammåt mellan de midjehöjda tebuskarna. Åh, det var så vackert. Salamisalami. Och tanten och farbrorn som ägde tefarmen var så mysiga. Vi fick en lektion i allt som rör te. Vi fick också kränga på oss korgar och plocka te. Och vi fick dricka teet.

Mica, vårt systra-mi café ska ligga på en tefarm i hjärtat av Afrika, för så där ska jag bo när jag bli gammal! E X I L H A R A T E D.

Dag 3: Rehab center för unga pojkar som hamnat fel från början.

Ett mycket intressant studiebesök, på många vis. Det är ett rehab center där pojkar som plockats upp på gatan ska avvänjas från droger, missbruk och kriminalitet. Jättefin tanke och bra att börja någonstans. Men barnen byts ut var tredje månad, så om nästa "byte" är i december och man kommer in i slutet november får man bara stanna de få veckorna som är kvar. När de väl kommer ut i Society igen, finns det ingen eftervård, eller uppföljning som ser till att de inte faller tillbaka. De arbetstränas, men rekommenderas inte till någon. Så bara de som orkar kämpa klarar sig. typ. Ändå är det bra att de finns en början, men då tycker jag nog att man borde fullfölja från början.

Vi spelade fotboll med dem i den stekande zenitsolen. En match de tränat till i veckor. De vann. Precis innan vi skulle åka hem delade vi ut tandborstar och tandkräm. Jättefint. Men det blev nästan lite fel, då de ställde upp sig på rad för att motta gåvorna från de rika och vi skulle känna hur de dåliga samvetet mättades. ungefär. Jag må vara lite för sarkastisk. Och det blev otroligt glada, och det var underbart. Men jag tror ni förstår vad jag menar.

Idag är det söndag och mamma och morfar kommer på sin spontanresa imorgon natt. "

Otroli flått". Jag lever vaket! / My

Min förstora storttå!

Jag och Hanna har följande dygn varit upp i norra delen av staden, Runda, för att agera barnvakter åt Helena och Johans lilla Nikolaj och William. Det var mysigt, och det var första gången på 3 månader som vi var så ensamma, i ett hus. Ganska knasigt. Ganska snart efter att de kommit och hämtat oss tittade W och N på mig och frågade varför jag har så många plåster och skrapsår och jag förklarade att min högra stortå har växt. För jag ser ingen annan anledning till varför jag plötsligt, för två veckor sedan började pricka in allt som är fullkomligt möjligt att snubbla på, med just min högra stortå. Ett stort blödigt sår på lilltån ( startskottet ) som uppkom då jag skulle rusa över det över-trafikerade Ngong Road och snubblar, slår i stortån, på trotoarkanten så att alla bilar runt omkring börjar tuta (antingen snyggt-jobbat-mycket-sarcasm-tut eller hur-gick-det-tut). Ett på vänstra knät, sedan jag fullproppad med saker försöker ta mig upp för trapporna till poolhuset där jag bor, och lyckas snubbla lite så allt far och både stortån och knät gör ont. Ett på handflatan och armbågen från när jag var ute och sprang och en sten kom i vägen för stortån och "kadunk" snubbel ner i marken. Andra handflatan full med grus som jag fortfarande inte kunnat få ut ännu, sedan jag sprang ett lopp för att supporta och financera menigococ vax-vaccin för barn, och sprang förbi ett barn som jag skulle vända mig om och heja-heja-heja på. Då var stortån framme igen och jag blir galen. Så därav alla plåster och skrapsår.

När jag gick och strosade på Toymarket häromdagen och alla försäljare kommenterade "you look smart" när vi gick förbi. Hm, fyndigt tänkte jag, att de har bytt taktik från att säga you look good osv, för att bli kallad smart det nappar man bättre på.. Tills jag på en engelska lektion insåg att smart är similar to goodlooking. Inte så fyndigt trots allt.

Imorgon ska vi till en Maasaiby och bo. Hjälpa dem med bestyren, slakta get och bestiga berg. Catch you later! / My

tack mamma och pappa, för att jag får göra det här.

Jag är så fri och så påväg.

Igår var prinsessan Viktoria och Nobel fredspristagaren Wangari Maathai 2004 här på skolan. Spektakel. Vaktmästarna har jobbat stjärten av sig, då de kliniskt putsat varenda litet skrymsle och målat om varenda liten färgflagnade yta. Minsta lilla skavank skulle bort. Och tillråga på allt var mottagandet lika formellt som man ser på TV. Alla Kenya-bosatta svenskar var inbjudna och servitörer med himmelskt god plockmat (spett i alla former, grillade potatisar, korvar, samosas allt). Men ändå, känns det som att, om man nu ska göra någonting kan man väl göra någonting annorlunda, bryta formella trenden och göra någonting kul och inte lika stiff. Wangari Maathai var ball. En bastant afrikansk kvinna med färgglad dräkt och sjalar i håret. Hon fick fredspriset för sitt engagemang i att bevara Mao forest här i Kenya ( stor fråga här ), motverka skövlandet för att konsekvensen är erosion i jorden och agriculture påverkas därmed männsikors välfärd. Ungefär.

Idag vaknade jag tidigt och låg och funderade till ljudet av generatorn som otroligt välplacerat håller till precis utanför mitt fönster och låter dunk-dunk-dunk-aaaoooouumm-dunk-dunk-DUNK dagen lång, natten lång , 24/7. Sedan tog jag mig upp till brunchen och över konsumerade i Mandazis (munk liknande grej, som jag intalar mig är nyttigare än vad det egentligen är, med lite smak av Kardemumma) och for sedan med Anna och Axel till Toymarket. En ny area där är upptäckt, bakom och in i slummen, och där kan man f y n d a. Idag köpte jag två klänningar, en skjorta, två schysta jeansshorts, ett par andra swainballa shorts, en blivande kavaj och kofta. Allt för inte mer än 400 ksh (40 SEK). inte illa.

Väl hemma stack jag ut och sprang med Stefano. Vi sprang till ett stort fält. Och det var så fint! Barn som lekte, kärlekspar som satt och chillade, gäng som lirade fotboll, kor som vallades, getter som löpte fritt, grönt gräs och så staden i bakgrunden. Och jag sprang fritt och var glad och solen lyste och jag ÄR SÅ GLAD ATT JAG ÄR HÄR. så tack mamma och pappa. Ninakupenda / My

skönheter.

En av alla dessa utekvällar. Nu är jag nyss hemkommen från en ingen vanlig sådan. Utan firandet av Hannas birthday. Dessa kalasheter ( man får inte vara dum på kalas ) började på den utsökta resturanten Furisatu. Där en efterlängtad sushi intogs, mycket exklusivt och välsmakande. Och ett fruktansvärt trevligt sällskap. Sedan for de som var lite snuviga i näsan (de som dras med viruset som går runt på skolan) hemmåt, medan vi andra fortsatte ut. Skaka rumpa på all världens dansfloor, med shakande afrikaner med diverse olika tekniker. Många väldigt måna om att lära en deras dans, andra bara spritt språngade galna. Jag kör på spritt språngade glana-ståket och den funkar galant. För KUL har jag. Och det är annorlunda, för alla står inte bara och hoppar eller sitter och chillar i barerna. Utan folk dansar, på riktigt. En inhemsk bar med skön musik och spårade dansande svenskar, My:ar, en lite mer sofistikerad men med fortfarande dessa spårande svenskar, My:ar och en jazzklubb med skön gunga och njuta av tempot-dans hanns med ikväll. En lyckad kväll helt enkelt. Men natten är ung, och vi tänkte dygna för att vara pigga och glada till MODEL UN resolution feedback no. 2 av en från UN-habitat tidigt imorgon bitti och prinsessans visit. Får se hur det går. . .

/ My

it's been a while

Och vi har åter kommit in i rutinen. Rutinen som egentligen inte är en riktig rutin, utan det som någorlunda är igenkännbara, någorlunda upprepande händelser. Skolan är igång, det är lagom mycket plugg. Jag har lärt mig rubics cub ( läs : hanna har lärt mig ) och det är stort :). Häromdagen var några iväg och åkte skridskor, ja, du läste rätt. Skridskor. Ett hotell här i stan har en anlagt skridsko is, inomhus förståss, men likväl ganska sjukt och otippat. Jag sparade dock mitt premiärande av afrikanska skridskoisar till förhoppningsvis advent, för att istället ta citi hoppa ut mot Karen och av svenskar kallade, IKEA. Otroligt många möbelsnickare har ställt ut sina verk längs med vägen för försäljning. Så vi åkte dit och återvände några timmar senare med tre fina korgar att ha i rummet. Jag har umgåtts med Villes ( mina kusiner bosatta någon kilometer härifrån ) och det har varit hemma-tryggt. Med hemma-mat, extra syskon (Jaya, Henrika och Edden) och trygghet. Min faster Lillan och hennes familj har varit i Kenya också, så jag hann med träffa dem några gånger också. Helgerna har varvats med både kaotiska utekvällar, trevliga också såklart och hemmamys. Jag springer endel, fotboll och andra träningsformer. Jag gymmade också häromdagen, och därmed blev armarna ur funktion för några dagar (kallas träningsvärk tror jag). På lördag kommer kronprinsessan Viktoria hit på besök. Stor upphaussning över det. Säpo kommer glida omkring i veckan och anordna säkerheten, snacka med våra stackars oskyldiga och släpper-in-ungefär-precis-alla vakter och göra upp en färdväg på området. Så stort är det inte men tydligen behövs det, så livvakterna ska veta "rutten". Hum, just ja kronprinsessan, det känns som om vi kommer klicka, dela varandras inre secrets, Hon och jag. Inte allt förtäskigt. Fast lite ballt är det, även om Carl-Philip hade varit lite schysstare .. Regnperioden har förresten både hunnit vara här och försvinna, nu har det varit soligt i minst tre dagar, vilket är skönt. Även om afrikaregn är fantastiska, inte smattrande utan totalt Ösande. Och skonar inte en torr fläck. Det ljudet mot taket och med te och skönt folk omkring än är mysfaktor HÖG. Om två veckor ska vi ut och leva i en maasaiby, det ska bli häftigt. Laga mat, leta ved, slakta en get (!), dricka blod för de som vill, urk. Ballers.

jijali, ninakukosa (sköt om er, ni saknas)

my