Dagarna är långa. Nu är klockan nio på kvällen och det är becksvart, det har det varit sedan halv sju. Morgonen och dagen känns rätt avlägsen. Men nog har jag upplevt den allt. Imorse vaknade jag och tog min första dusch. Jag hoppas kunna få lite erfarenhet såsmåningom om hur man någorlunda snabbt får in rätt temepratur på duschen. Det tog minst 5 minuter innan jag lyckats få in en duschbar värme, iskallt eller svinsvinäckelvarmt. inget mellanting. I Kenya just nu är det både vatten och el-ransonering. Då det varit ett torrt år och vattnennivån i dammen som mycket av elen utvinns ur sjunker, också en konsekvens av en läcka. Därför kan vattnet när som helst sparas in på och likaså elen, den finns bara att tillgå varannan dag för Nairobi-borna. de som har råd och prioriterar köper in extra generatorer och här på skolområdet har vi även ett "badkar" där vatten, de "goda-vattendagarna" fylls på och sparas. Det är den rådande lösningen på problemet. Jag ska bli smart och lära mycket, och komma på någon fruktansvärt genial lösning på sådanna saker. det vore roligt! Med lagom gott samvete tog jag mig iaf en kort dusch och gick sedan och åt frukost i matsalen. Skolområdet är stort, med flera ihopsittande byggnader där alla 52 internat elever bor, en lärarexpedition, klassrum, liten datasal, bibliotek, matsal, omklädningsrum, personalrum, sällskapsrum, tv-rum och allt vad en skola/ett internat kan tänkas behöva. På området finns även en litenliten fotbollsplan, basketplan, 2 tennisbanor, pool, grupprum ( bord med halm-parasoller och trästolar kring ), lekplats för de små på skolan. Det är ca 100 elever, ca 54 gymanasiet. Jag går i Nv2 tillsammans med 16 andra och vi träffades första gången idag, med våra mentorer Johannes och Bengt. Vi gick igenom våra studieplaner, allmänt om skolan internatet och Nairobi och Kenya. Regler, kultur och common sense. Det blandas friskt Engelska och Svenska då vissa av personalen enbart pratar Engelska och Kiswahili. Kul. Lunch och kort rundvandring. Vid 15 blev vi fria och jag for med skolans buss till köpcentret Yaya för att växla pengar. Jag även införskaffade en tvål, tandborste och pads på Nakumatt ( största matkedjan ). Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga och det är obligatoriskt att stanna och utväxla åtminstone de vanligaste artighetsfraser med de flesta man stöter på. Charmigt. Asante är tack, jambo är hej, habari gani är hur mår du. När jag kom åter till skolan fick jag mig en gladgladglad överraskning. Min farbror Wille och min kusin Henrika stod på uppfarten med blommor till mig. Finingar! Det var roligt att få lite hemma-trygghet. Trots att jag har det väldigt bra här, så känns hemma inte helt fel. Jag saknar er. Inte så att jag vill hem. En vanlig hemlängtan gissar jag. Henrika fick två av mina och micas barbie-dockor jag hade med mig från sverige plus tillhörande plagg och assesoarer. Hon blev glad och vi ägnade någon halvtimme åt att leka med dem. Jag kunde knappt sluta pussa på henne. Jag saknar mina småsyskon att leka, pussa och vara med. Middag och lite tennisspel och nu sitter jag här, återigen i Evelines rum då internet i mitt eget inte existerar. BIG tyvärr! för jag vill kunna skypa ostört och utan att störa, och somna till min spotify spellista. Men jag är i Afrika och är VÄL VÄL nöjd med det! Imorgon är det Public Holiday gick de ut med på nyheterna igår. Så då blev vi plötsligt lediga. Man håller på att räkna citizens. Det går till så att de anvariga för räknandet går runt och knackar dörr och räknar de i hushållet. Så folk ska finnas tillgängliga och inte vara på sina arbeten/sysslor. Sedan sammanställs allt och Kenya får reda på sin folkmängd. Faktiskt jätteroligt. Egentligen skulle det kanske vara smidigare med inskrivning eller någonting som på Jesus tid i Betlehem. Men uppenbarligen inte. Jag gråter inte floder över det jag blir ju ledig. Så jag hade tänkt att ta mig tvärs över the-big road till Impalacenter. Där jag kan få springa av mig lite. Sedan åka till Willes, spela lite tennis med honom och eventuellt vara hemma hos dem. Jag måste även köpa grillade majskolvar av majs-tanten i hörnet på vår gata, egentligen inte värd att kalla gata. det är massa hål och om man har tur kan man lyckas få någonting som kan tänkas vara en grusväg. Charmigt och jag gillar det SKARPT.