ja.

Sakta men säkert börja pressen&stressen sina. Skolan har varit, ursäkta, förjävla hektiskt de senaste veckorna, men har nu kommit in ett skönt tempo med endast ett prov per vecka och inte längre trettiofem. Skolmässigt går det bra, och jag gör bra ifrån mig och är nöjd med det mesta. Läxis utnyttjas kanske inte så mycket som den borde, men jag får ju grejerna gjort. Förr eller senare. Mest troligt senare.

Regnperioden är definitivt här, det regnar varje natt och tro det eller ej, mitt tak har blivit fixat. Så jag kan njuta av regnet, som faktiskt är ganska mysigt, och slippa behöva oroa mig för att plastpåsen jag ställt under läckan ska börja läcka ut den också och göra allt blött. Varje morgon har jag en liten undulat med lång gul stjärt som pickar på min fönsterruta. Jag ska nog lägga ut lite knäckebrödssmulor (som jag förunderligt lyckats spara på) så kanske den blir glad. Matproblemen har vi tagit tag i och skapat ett matråd, äntligen, och dessa dagar har jag suttit med en matlista och skrivit recept och gett förslag till april månads matsedel.

På fredag kommer Amanda, min kusin, hit och gör staden osäker. Jag har längtat så fruktansvärt och det ska bli ruuligt. Dock får hon inte hänga i Najjan så väldans länge, utan vi ska fara vidare med megalång-åktids-buss till Tanzania och Zanzibar tillsammans med Anna, Axel, Daniel och Claes. Jag tror det blir grymmers. Med förhoppningsvis lite sol, strand, återupphämtning och galenskaperheter.

Snabb update. So long.