Uppstanning.

Det har varit en bra vecka, trots allt. Adam och Sissela har varit här och gett mig hemmatrygghet då min magklump har sagt mig annat. Och jag har känt. I och med att de kommer utifrån och ser allt med nya perspektiv har jag på nytt öppnat ögonen för allt som är vackert och ballt här i min lilla värld.

Matematik C kursen är numera avslutat, och det är bra. Jag har ingen aning var betyget ska sluta (Och tack pappa för att du berättar att det inte är hela världen).

Vi har shoppat galet på Toimarket, jag har dock hållit i mig någorlunda. Vi har besökt Karen Blixens hus och druckit te i hennes teagarden. Strosat och blivit smutsiga av röd sand. Suttit på en gräsmatta och ätit Samosas (degknyten fyllda med grönsaker eller kött och kryddor).

I lördags var det förberedning inför uppstigningen av Mt. Kenta om några veckor. Vi snörde alla på oss våra kängor och naturprylar och åkte ut en och en halv timma utanför staden till en gammal vulkan, Longonot. Grööönska. Giraffeeeeer. Vi började tidigt och besteg det som vi trodde var berget. När man steg över krönet på toppen öppnade sig en hel vulkankrater, sex km runt, med klippiga berg och stup invid. WOOW. De som tyckte det var nog med klättring för dagen stannade kvar och vaktade väskor för oss andra som gick (läs: klättrade) runt. Det var såå såå såå vackert. Flera gånger hissnade det till i magen och jag var övertygad om att jag skulle dö om jag inte lyckades hålla mig på fötter. Delvis var det flackt så man kunde gå upprätt och delvis var det klätterstrapatser att klamra sig uppför. Vi nådde högsta toppen runt kratern och fortsatte sedan runt till stället vi först trodde var toppen. Överenergi lyckades titta fram och jag kände mig som ett barn som aldrig får nog av att hoppa studsa och klänga på allt som går. Så Adam och jag sprang ner för heeela berget. EXHAUSTED! På kvällen åt vi Elland Antilop på en restaurant och hade det trevligt.

Jag tänker mycket på hemma, och framför allt familj som far till Australien i veckan. Det är jobbigt, men är jättebra för dem. Och jag kommer efter. Även om det är långt till dess. So long.